Hur ett PDF-mönster blir till

Jag har fått en del frågor om hur jag gör mina mönster och vilka program jag jobbar i. Därför tänkte jag visa vilka program jag jobbar i med några bilder!

Jag jobbar i ett mönsterprogram som heter Modaris Lectra. Det är specifikt gjort för att göra klädmönster (och andra mönster för textila produkter tror jag, som tex. bilsäten). Den har funktioner som underlättar väldigt mycket vid konstruktionen, man kan tex. lägga ihop delar och se att övergånger mellan linjer ser bra ut, som ärmhål och att sidolinjerna är lika långa. Man kan även mäta linjer och spara dessa avmätningar i en måttlista. Skulle jag göra en justering på midjan kan jag gå in i måttlistan och se det uppdaterade midjemåttet.

Det låter ju rätt magiskt, men, det är fortfarande jag som måste lägga ut varje punkt och linje som kommer vara avgörande för hur passformen blir. Programmet gör inte en ”bra” passform automatiskt, det är fortfarande bara ett ritverktyg…

När jag är nöjd med passformen i basstorleken lägger jag sedan på en gradering. Igen, programmet gör inte det magiskt, utan det är jag som manuellt skriver in X och Y koordinater för hur varje punkt ska växa. Det finns såklart funktioner som för att jag kan kopiera värdena punkter emellan, ta medelvärdet mellan två punkter eller spegelvända värdena etc. Men det är fortfarande jag som måste bestämma hur alla punkter och linjer ska växa. Och kontrollera att alla sträckor växer lika, tex. att ärmhålet fram och bak växer lika mycket som ärmkullen.

Efter att ”skelettet” är klart tar jag ut de riktiga mönsterdelarna och lägger på sömsmån och fållar.

När alla mönsterdelar är klara exporterar jag dem till en DXF fil, en sorts konverteringsfil. Denna fil kan jag sedan öppna i Illustrator.

Det är en del bearbetning att göra i Illustrator! Både sylinjen och sömsmånslinjen ser likadana ut, men som tur är de i olika lager. Annars hade det varit helt omöjligt att särskilja dem…

Närbild på ärmkullen. Massor med siffror och skräppunkter som ska rensas bort…. Varje linje ska läggas i sitt eget lager, dvs rätt storlek och om det är en sylinje eller sömsmånslinje. Alla storlekar har olika färger och utseende på linjen för att de lättare ska kunna särskiljas. Sömsmånen har en lite kraftigare linje och sylinjen är lite svagare för att undvika att de blandas ihop.

När alla linjer och stämhack har placerats i rätt lager och fått rätt färg placerar jag ut dem på min ”pappers-template”. Jag har byggt upp ett rutnät av pappersark och varje pappersark sparas sedan till en separat sida i PDF-en. Jag vet inte huuur många gånger jag har flyttat runt en mönsterdel och fortsatt att jobba och sedan insett att alla sylinjer var ”nedsläckta”, dvs de linjerna flyttades inte….

Att ha med både sylinjer och sömsmånslinjer innebär en del merjobb, men jag vill verkligen ha med båda. Gör man passformsändringar är det mycket bättre att göra dem på sylinjerna, man har bättre kontroll då. Det är ju också längden på sylinjerna som ska matchas (eller ha hållning), inte kanten på sömsmånen. Men, jag förstår absolut bekvämligheten att ha med sömsmånerna, det är ju där man klipper. Så jag var inte villig att kompromissa bort någon av linjerna!

Men, öppnar man upp PDF-en i ett program som inte har lager-funktionen och alla lager är synliga, ja, då blir det svårt att särskilja alla dessa linjer. Ni ser ju hur det ser ut på bilden… Därför har jag också gjort en PDF-fil som enbart innehåller sömsmånslinjer.

Dessa bilder har jag tagit av mitt nya mönster jag jobbar med, Hazelhen Tee. Det är en klassisk t-shirt som kommer i dam, barn och baby modell. För dam kommer två passformsvarianter, en variant utan bystinsitt och en med bystinstitt, dvs jag har redan gjort så kallad ”full bust adjustment” som passar bättre till dem med större byst. Mönstret är klart, sömnadsbeskrivningen är på gång och efter det ska det testas! Ska bli så spännande att se!!