Okategoriserade

Bekännelser från syrummet

Förra helgen hade Johanna från The Last Stitch en sömnadskurs på den norska mässan SewNordic2020 och hon använde mitt mönster för t-shirt och joggers som kursmaterial. Jag är så glad att hon ville använda mina mönster och detta är ju ett toppentillfälle för mig att få testa passformen på olika personer. Hade mässan varit lite närmare hade jag väldigt gärna deltagit på kursen, men Umeå och Oslo är lite väl långt ifrån varandra. Så varför skulle jag vilja ta en kurs där det är mina egna mönster som används?

Fotoprover på gång

Får jag erkänna en sak? Eller egentligen två saker. Jag tycker sömnad är roligt, men bara ibland. Vissa tillfällen kan det vara roligt, meditativt och härligt att få jobba med händerna. Men, jag är rätt otålig och blir mest stressad när det inte går tillräckligt snabbt och jag vill gärna bli klar direkt. Projektet ska allra helst bli klart i en ”sittning”. Jag hoppas jag fortfarande får vara med i sömnadscommunityn även efter detta erkännande? Till mitt försvar, jag jobbar ju ändå som mönsterkonstruktör och det är att göra mönster som är min stora passion. Att sy kläder är ett sätt att testa mina mönster så att jag antingen kan förbättra dem eller jobba vidare med nya mönster. Sömnaden är alltså sekundär, det är själva mönstrena jag vill göra. Någon annan skulle gärna få sy mina prover…

Sy sy sy…

Mitt andra erkännande är att även efter att jag studerat beklädnad i 4,5 år och jobbat inom branschen i över 10 år är jag ingen expert på praktisk sömnad. I mitt jobb ingår det att kommentera plaggens sömnad, förklara hur vi vill ha det, vad som ska förbättras och om något ska göras på ett annat sätt. Men att själv kunna göra det och sy? Nja, där är mina praktiska kunskaper lite sämre… Det jag kan sy är jag väldigt bra på, men det är ett ganska begränsat område så att säga. Jag brukar alltid sy en t-shirts halsurringning på ett sätt och jag gör det väldigt bra. Jag vet dock bara på ett ungefär hur man kan göra på andra sätt, men jag har inte själv gjort det. (Och här kan det skilja sig ganska mycket åt också hur man gör inom konfektionsindustrin där jag jobbat och hur man själv skulle sy vid sin hushållsmaskin…) Är något utanför min ”komfortzon” behöver jag också googla och kolla youtube för att veta hur jag ska göra. Jag skäms lite för att säga det, vilket jag vet att jag inte borde. Att vara mönsterkonstruktör och att vara sömmerska eller skräddare är olika yrken och man kan ju inte kunna allt. Jag har tex. inga problem att konstruera en krage eller manschett för en skjorta och skulle lätt kunna kommentera om sömnaden på ett prov är bra eller inte. Och jag ju har sytt detta själv, nångång, för typ 15 år sedan… Men skulle jag sy en skjorta idag skulle jag behöva läsa instruktionerna ganska noggrant och säkert titta på några tutarials under sömnadens gång, även om jag själv konstruerat skjortan…

En selfie i Curiosums SoftLab

Därför hade denna kurs med Johanna varit så bra att gå på. Hon har en bredare sömnadskunskap än vad jag har och hon kan tex på fler olika sätt sy en halsringning på en t-shirt eller en linning på en joggingbyxa. Som tur har jag hennes bok Sewing Activewear där hon tydligt illustrerar i både bilder och text olika sätt man kan sy. Det svåra är ju bara att ta sig tiden att bege sig utanför sin komfortzon och testa nya sömnadslösningar, hur spännande det än låter. Det finns ju så många andra mönster som är mer lockande att konstruera…

Vad är din sy-bekännelse?

One Comment

Lämna ett svar