Förra helgen hade Johanna från The Last Stitch en sömnadskurs på den norska mässan SewNordic2020 och hon använde mitt mönster för t-shirt och joggers som kursmaterial. Jag är så glad att hon ville använda mina mönster och detta är ju ett toppentillfälle för mig att få testa passformen på olika personer. Hade mässan varit lite närmare hade jag väldigt gärna deltagit på kursen, men Umeå och Oslo är lite väl långt ifrån varandra. Så varför skulle jag vilja ta en kurs där det är mina egna mönster som används?

Får jag erkänna en sak? Eller egentligen två saker. Jag tycker sömnad är roligt, men bara ibland. Vissa tillfällen kan det vara roligt, meditativt och härligt att få jobba med händerna. Men, jag är rätt otålig och blir mest stressad när det inte går tillräckligt snabbt och jag vill gärna bli klar direkt. Projektet ska allra helst bli klart i en ”sittning”. Jag hoppas jag fortfarande får vara med i sömnadscommunityn även efter detta erkännande? Till mitt försvar, jag jobbar ju ändå som mönsterkonstruktör och det är att göra mönster som är min stora passion. Att sy kläder är ett sätt att testa mina mönster så att jag antingen kan förbättra dem eller jobba vidare med nya mönster. Sömnaden är alltså sekundär, det är själva mönstrena jag vill göra. Någon annan skulle gärna få sy mina prover…

Mitt andra erkännande är att även efter att jag studerat beklädnad i 4,5 år och jobbat inom branschen i över 10 år är jag ingen expert på praktisk sömnad. I mitt jobb ingår det att kommentera plaggens sömnad, förklara hur vi vill ha det, vad som ska förbättras och om något ska göras på ett annat sätt. Men att själv kunna göra det och sy? Nja, där är mina praktiska kunskaper lite sämre… Det jag kan sy är jag väldigt bra på, men det är ett ganska begränsat område så att säga. Jag brukar alltid sy en t-shirts halsurringning på ett sätt och jag gör det väldigt bra. Jag vet dock bara på ett ungefär hur man kan göra på andra sätt, men jag har inte själv gjort det. (Och här kan det skilja sig ganska mycket åt också hur man gör inom konfektionsindustrin där jag jobbat och hur man själv skulle sy vid sin hushållsmaskin…) Är något utanför min ”komfortzon” behöver jag också googla och kolla youtube för att veta hur jag ska göra. Jag skäms lite för att säga det, vilket jag vet att jag inte borde. Att vara mönsterkonstruktör och att vara sömmerska eller skräddare är olika yrken och man kan ju inte kunna allt. Jag har tex. inga problem att konstruera en krage eller manschett för en skjorta och skulle lätt kunna kommentera om sömnaden på ett prov är bra eller inte. Och jag ju har sytt detta själv, nångång, för typ 15 år sedan… Men skulle jag sy en skjorta idag skulle jag behöva läsa instruktionerna ganska noggrant och säkert titta på några tutarials under sömnadens gång, även om jag själv konstruerat skjortan…

Därför hade denna kurs med Johanna varit så bra att gå på. Hon har en bredare sömnadskunskap än vad jag har och hon kan tex på fler olika sätt sy en halsringning på en t-shirt eller en linning på en joggingbyxa. Som tur har jag hennes bok Sewing Activewear där hon tydligt illustrerar i både bilder och text olika sätt man kan sy. Det svåra är ju bara att ta sig tiden att bege sig utanför sin komfortzon och testa nya sömnadslösningar, hur spännande det än låter. Det finns ju så många andra mönster som är mer lockande att konstruera…

Vad är din sy-bekännelse?

Jag måste får dela med mig ett inlägg som Elin Sandholm skrivit, inlägget hittar ni här och hennes blogg heter Kläder och Kvalitet (mycket läsvärd blogg, följt henne länge nu). Väldigt roligt att läsa och jag blir så glad när en kund är glad!

Äntligen har jag en egen hemsida och blogg för Pattern By Malena!! Vi inleder med en presentation om mig och mitt företag!

Jag heter Malena och startade eget bolag hösten 2018. Mitt företag heter Umeå Formgivning och Mönster AB och du hittar den hemsidan här. Jag jobbar främst som frilansande mönsterkonstruktör, ibland håller jag kurser i sömnad eller drapering och i framtiden kommer jag att ha egna symönster i PDF-format till försäljning under namnet Pattern by Malena. Och så är det några andra projekt och jobb utöver det också, det roliga med att vara ”egen” är ju att arbetsuppgifterna kan variera.

Som mönsterkonstruktör ansvarar jag för kläders passform. Jag ritar mönsterdelar för hur t.ex. framstycket, bakstycket, ärm och krage ska klippas ut, ser till att allt passar ihop och får rätt siluett och passform när alla delar är ihopsydda. Man ritar mönstret i en basstorlek och sedan graderar man mönstret i fler storlekar. Jag gör detta i ett CAD-program som heter Modaris Lectra. Då kan man mejla över filerna till leverantörer som kan printa ut pappersmönster. Det roliga är att jag kan exportera dessa mönster-filer i PDF format och sedan kan vem som helst printa ut dem på en vanlig kopieringsmaskin.

Hur hamnade jag då här i Umeå? Det har blivit en del städer innan vi bestämde oss för att landa här. Jag är född och uppvuxen i Korsholm utanför Vasa. Under högstadiet och gymnasiet var syslöjden det absoluta favoritämnet och jag sydde en hel del kläder åt mig själv. Jag studerade sedan i Åbo på Yrkeshögskolan Novia på linjen Formgivning med inriktning på beklädnad. Mitt reseintresse väcktes då och jag var på praktik i Benin, Västafrika och i Stockholm på Filippa K. Och studerar man inom textilbranschen är sannolikheten rätt hög att man hamnar i Borås också, det är ju Sveriges textilmecka.

Efter studierna började jag arbeta på H&M och flyttade till Stockholm. Jag har jobbat inom H&M koncernen sedan dess, men med lite olika tjänster. Jag började som mönsterassistent på H&M+, sedan mönsterkonstruktör på stickat och jersey på Ladies Modern Classic. Efter det bodde vi i Shanghai i två år där jag jobbade med flickkläder. Därefter gick jag tillbaka till Modern Classic en snabb sväng för att till sist jobba på Arket med deras barn och babykollektion. Jag har alltså gått från att jobba med plusstorlekar till babykläder, en väldigt rolig resa! Och det var när vi fick vår egna lilla baby som tankarna på Umeå föddes. Vi ville flytta närmare våra familjer, ha hus, trädgård och bil och vara närmare naturen. Umeå blev en perfekt mittenpunkt mellan våra familjer och dessutom en lagom stor stad. Det stora kruxet var ju jobbet. Umeå är inte riktigt känt för att vara en stor textilstad, så att få anställning på ett klädföretag var ganska osannolikt. Då var det bara att starta eget!

Att driva eget har aldrig varit något jag strävat efter, så det var otroligt tufft att säga upp min trygga anställning. Men nu efter ett år börjar jag känna mig lite mera varm i kläderna. Det är fortfarande massvis med saker jag har att lära mig, speciellt när det kommer till det byråkratiska och allt som har med skatt, moms och bokslut att göra. Som tur finns det ju andra som kan detta bättre… Min oro över att inte ha tillräckligt med jobb och kunder börjar lägga sig, men den kommer nog aldrig att försvinna. Hittills har jag fått chansen att jobba med några olika företag och kunder, bl.a. Sigr som designar cykelkläder, Better Bodies och största kunden hittills har varit min gamla arbetsgivare H&M. Jag har främst jobbat med att konstruera mönster i grundstorlek och för vissa kunder har graderat deras mönster i olika storlekar. Det har varit riktigt roliga uppdrag och man lär sig så mycket när man jobbar med andra.

I framtiden planerar jag göra mer inlägg och djupdyka i allt detta. Och om du har något du undrar över eller vill läsa mer om är det bara att mejla eller skiva en kommentar! Du hittar mig på instagram på @patternbymalena och @formgivningochmonster